.

Vi alla har med och motgångar i livet. Ibland kan det kännas så jävla trist. Det kan kännas så trist att man nästan vill ge upp allting. Men helt plötsligt så kan man vakna upp och vara den lyckligaste på jorden. Alla har dåliga och bra perioder, det är något vi måste lära oss att leva med. Vissa är mer känsliga än andra och vissa kan hålla sig otroligt starka i jobbiga situationer. 
 
I sexan till sjuan så hade jag den värsta, men samtidigt den bästa, perioden i hittils i mitt liv. Den värsta för att jag var så otroligt osäker. Jag kunde inte lyssna på mig själv, jag förstod inte vem jag var. Jag var sjukt blyg och väldigt tillbaka dragen i allvarliga situationer och med människor som gjorde mig osäker. Mitt liv låg nere på botten. Jag lyssnade på deppig musik, försökte göra allt för att se så bra ut som möjligt, brydde mig för mycket om vad andra tyckte om mig och det tryckte ner mig så galet mycket. Jag minns flera gånger hur jag kunde börja gråta över småsaker, tårarna kunde bara forssa ner och jag visste inte ens själv varför. 
 
Jag minns hur många sa såhär "Men varför? Varför mår du dåligt Nora?" Jag hade inga svar, jag visste inte varför. Så jag tror inte att människor hade lätt att ta mig seriöst och mina vänner trodde nog mer att jag överdrev för att få uppmärksamhet från dom. Men det stämmer inte alls!
 
Därför detta blev den bästa perioden i mitt liv var för att jag hittade mig själv. Efter den där jobbiga tiden, så kunde jag äntligen förstå vem JAG var. I den stunden så insåg jag också vilka mina vänner var och vilka som inte var. Jag lärde mig att se vilka som brydde sig och vilka som inte brydde sig. Jag lärde mig hur jag skulle beté mig i olika sammanhang. Det var den största sociala utvecklingen i hela mitt liv.
 
Jag har fått frågan så otroligt många gånger "Hur kan du vara så social?" Jag har lärt mig hitta mig själv och när allt var som svårast så lät jag det komma och sedan sväva förbi och det gjorde att jag blev säkrare i mig själv och nu vågar jag helt ärligt gå fram till imprensivt vem som helst och prata med den personen. Så jag tror att jag har blivit social för att jag lärt mig hitta mig själv och känner mig därför säker i mig själv.
 
Med det här vill jag säga att alla ni som känner att ni har det svårt i livet, ska få låta problemen komma. Göm dig inte i dina problem, det gör det bara jobbigare. Men låt problemen komma, det är okej att gråta, det är okej att må dåligt, det är okej att visa en svag sida av sig själv. "Efter regn kommer solsken" 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback